Dag 8 av 30 dagars målarutmaning.

Denna dags tema var,

”Tillit”

Ett tema som ligger mig varmt om hjärtat. Utmanaren har sett målningen och läst texten och har givit mig sitt godkännande, både till resultatet och till att jag lägger ut det. 🙏🏼❤️Så här kommer det.

”Tillit

Så som jag ser på Tillit, är det en av de allra vackraste och värdefullaste av gåvor som livet har att ge oss människor. Så outsägligt finstämd och komplex i all sin enkelhet. Minsta beröring påverkar dess tillstånd att verka. Ömtålig likt en fjäril och dess skira vingar eller skör som den första tunna ishinnan en tidig morgontimma efter höstens första frostnatt. Dess varande och framtid hänger helt och hållet på de förutsättningar som den ges och hur den tas omhand.

I dess renaste form är Tillit något vördnadsfullt som vi alla får med oss när vi föds. Den ingår i vårt startpaket, i vår originalförpackning, den vi levereras i när vi äntrar detta liv. I samklang med oskuldfullheten och naiviteten, utgör den en livsnerv som känsligt vibrerande går genom hela vårt väsen, med fäste i vårt ursprung, in och ut i vårt här och nu och framåt i våra liv.

Tillit är fundamentalt viktig för oss att få känna och uppleva och spelar en avgörande roll i skapandet av våra förhållningssätt till livet. I oförändrat tillstånd har den förmågan att förankra all den trygghet och förtröstan som vi människor behöver för att kärleksfullt kunna växa, interagera och skapa fördomsfria relationer med både oss själva och med andra, närstående såväl som främlingar. I denna form leder Tilliten oss till orädda utrymmen där uttryck av generositet, omtanke och givmildhet obehindrat och fritt får flöda.

Så storslagen är den, Tilliten.

…och samtidigt så fragil att den, om den en gång hanterats oförsiktigt eller skadats på något vis, för alltid förlorar sin fulla kapacitet att med självklarhet och tillförsikt verka i våra liv. Från den stunden och framöver kommer den, innan avvägd mängd tillit kan ges ut och få ta plats, att behöva förhålla sig till och gå i diskussion med den osäkerhet och det ifrågasättande som skadan åsamkat. I detta ligger en ogreppbart stor själslig förlust som kommer gradera och färga alla uttryckande utrymmen i olika rädda och sorgtyngda nyanser och utsätts tilliten för än flera skador i livet, kommer det att fortsätta att återspeglas i den färg och form som uttrycken tar.

…och just därför är det så oerhört viktigt att vi blir medvetna om tillitens betydelse och tar bättre hand om varandra. Blir varandras tillitsförsvarare som hjälps åt att värna och respektera varje enskild människa och dess kapital av Tillit. Se det oförstörda i varje liten ny människa, och göra allt vi kan för att kärleksfullt skydda och uppmuntra dess tillväxt och flöde.

Den omsorgen och respekten om varandra kommer också att kunna återspeglas, men nu positivt, på olika sätt och skadad tillit därigenom få möjlighet att repareras. Inte till sin ursprungliga form, men i skick nog att skapa ny trygghet och nytt utrymme för fördomsfria interaktioner och kärleksfulla relationer. För den enskilda explicit, men också med större verkan än så, genom de välkända ringarna på vattnet.

Något som vi skulle må bra av just i den tid och till stor del, sorgtyngda värld vi lever i.”

/Åsa Jönsson Tysén